Familjeliv

En liten flicka springer runt sin mamma och säger;
- Mamma, gissa vad, gissa vad!
Mamman blir lätt irriterad och säger;
-Nej, jag orkar inte gissa, gå in på ditt rum.
Det blir tyst en stund och flickan säger; -okej.
Hon går in på sitt rum, men kommer ut en timma senare och säger;
-Mamma, gissa vad, gissa vad!
Mamman blir mer irriterad och säger;
-Nej, jag vill inte gissa. Gå ut och lek.
"Visst" säger flickan med besviken röst. Hon går ut och leker på gatan.
Hon hoppar hopprep och hennes mörk bruna glänsande hår leker i vinden.
Men flickan varken hör eller ser bilen som kommer körande.
Hon blir påkörd med bara ett brak.
Mamman kommer ut och får se sin lilla flicka full av blod.
Flickan säger -mamma gissa vad, gissa vad!
Mamman ser på henne med tårar i ögonen och säger;
-Nej, jag kan inte gissa vad.
Flickan tar sitt sista andetag och säger;
-Jag älskar dig, mamma.

Jag tycker texten säger allt. Glöm inte bort att ta er tid för dem ni älskar för man vet aldrig när det kan vara försent.
Ps. Det är inte jag som skrivit texten ovan, har hittat den på familjeliv.se. Den berörde mig mycket och jag ville dela med mig av den. Ds.

Idag liksom igår har det varit så härligt väder. Har suttit ute och läst under tiden Maya sovit i vagnen. I vanliga fall när Maya sover så är det full fart med allt men man måste passa på och njuta av solen också. Har läst färdigt en bok av Bill Clinton; Att ge (Hur var och en av oss kan förändra världen). En bok jag rekommenderar till alla. En del ur sista kapitlet i boken: " Kommer du att bli lyckligare av att ge? Det är din sak att svara på. När jag var med Bill och Linda Gates, och såg hur de pratade med byinnevånarna vars liv de hade förbättrat, så verkade de lyckliga. När jag såg unga Brianne Schwantes riskera fler brutna ben i sin ömtåliga kropp för att kunna hjälpa människor vid Mississippis översvämning, verkade hon lycklig. När jag såg John Bryant tala till fattiga barn så deras ögon lyste om hur deras liv kunde förändras, verkade han lycklig. När ..... och alla de andra som stödjer mitt aidsarbete, ser in i ögonen på barn som lever, tack vare deras hjälp, verkar de lyckliga. Så mycket av modern kultur handlar om självupptagenhet och självdestruktivitet. Så mycket av dagens politik domineras av personangrepp istället för de faktiska politiska budskapen. Så mycket av moderna medier domineras av personer som tjänar pengar på att förnedra andra, förminska dem utifrån deras sämsta ögonblick och utnyttja deras svagheter för egen vinning. Vem är lyckligaste? De som förenar eller de som söndrar? De som bygger eller de som river ner? De som ger eller de som tar?
Jag tror du vet svaret. Det finns en hel värld därute som behöver just dig, på hemmaplan eller på andra sidan havet. Ge."

Du kliver upp på morgonen och din dag blir förstörd, bara för du inte kan välja vilken av dina 30 tröjor du ska ha på dig. Och på Moskvas gator fryser en 14 årig flicka ihjäl för hon inte har en enda tröja att ta på sig.

Du går till skolan och klagar och tycker synd om dig själv för alla läxor du fått. Och i Indien gråter en 10 årig pojke för han aldrig kommer få börja skolan.

Du går till matsalen för lunch och påpekar den äckliga maten och slänger i stort sett allt du har på tallriken.
I Sudan dör en 2 årig flicka av grov undernäring och vätskebrist.

Du kommer hem och förbannar din mamma för att du måste hjälpa till att tömma diskmaskinen. Och i Somalia blir en 8årig pojke slagen för han somnade efter 10 timmars arbete i hemmet.

Din kväll blir förstörd när du upptäcker en finne på hakan. Och i Kambodja dör en 11årig flicka och hennes lillebror i Aids.

Gråt inte över pojkarna som dör, över flickorna som inte överlever.
För tårar räddar inga liv!
Res dig upp och förändra!
För en instinkt om att förnyelse behövs för att rädda världen